Andra dagen här på bup. Mitt blodtryck är för lågt för att jag ska få gå själv, så jag blir runt skjutsad i en rullstol vilket suger. Har även fått ett nytt matschema med mindre mat till att börja med då det tydligen är för farligt för mitt hjärta att börja äta normala portioner på en gång. Ångesten är starkare än någonsin, är helt sönder gråten vilket ni kanske kan se på bilden ovan.
Jaja, har iallafall ett ganska stort rum och mina kontakt personer är snälla. Känner dock att jag verkligen skulle behöva prata med någon, går inte längre till min psykolog eftersom att ätstörningen var så pass akut att det fick prioteras. Åh, jag vill bara hemhemhem. Hem till mammas mat, hem till min säng, hem till våra rutiner. Jag vill hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar