Mina tårar sprutar, min mun skriker saker som jag får ångra och knytnävarna slår sönder allt som är i vägen. Mina ben bär mig till badrummet där jag sedan ramlar ihop på golvet och gömmer ansiktet i händerna och gråter. Bryr mig inte om mamma som står utanför och gråter hon också, bryr mig inte om hur orolig hon är, bryr mig inte om att hon säger att jag behöver hjälp. Bryr mig inte om någonting. Vill bara här ifrån, fort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar